Kategoriarkiv: Jobb

 

Imorgon seglar Jag (Love), Daniel, Samuel och Emma ut Eira till Öckerö där hon senare under dagen skall lyftas för att kunna göra lite rejäla överhalningar som är nödvändiga innan vi seglar iväg.

 

Det viktigaste är att vi ska förstärka roderskäddan som ser till att rodret sitter på plats. När vi var med i svenska kryssarklubbens medlemstidning ”På kryss” i vintras fick de ett mail från en norrman  vid namn Harald som påpekade ett konstruktionsfel i skäddan som orsakat minst tre allvarliga läckage ombord på andra Ansö 42:or varav en sjönk…

 

Felet är egentligen inte ett konstruktionsfel eftersom konstruktören Kai Öwre inte har något med den att göra. Egentligen rör det sig om ett konstruktionsfusk eftersom Henningssons varv (som köpt rättigheterna av Kai) ändrade konstruktionen för att få mer plats i akterhytten.

 

Hursomhelst vill vi kunna sova gott om natten, och efter ett långt samtal med Harald ombord på hans Ansö i Strömstad i måndags har vi nu en detaljerad plan över hur arbetet ska gå till.

 

Over n’ out!

 

// Love

Förstärkning Skäddan Skäddan

En båt med mer än 1000 hål

Hålen som var orsaken till läckan

Hålen som var orsaken till läckan

Under vintern har Eira legat lugnt och stilla med täckställning inne vid klippan. När vi under våren rev täckställningen och regnet fick härja fritt på däck upptäckte vi att vi hade två stycken läckor i däck. Dessa läckor var belägna på de absolut sämsta ställena man kan tänka sig, närmare bestämt i elskåpet och taket till de nya kojerna som Oskar höll på att tillverka i aktern. Under stor nervositet började vi åter riva i inredningen. Innan läckorna uppdagades trodde vi att vi hade passerat den fasen då man måste riva i inredningen med den stora kofoten och kraftiga sågen men oj vad fel vi hade. Efter att vi rivit innertaket och sköljt med vatten på däcket kunde vi med lättnad konstatera att det var tal om ett gammalt borrhål som inte var tätat. Det samma gällde för läckan i elskåpet. Detta skulle jag vilja benämna som åttitalets synd. Teakdäck må vara fint men det finns en gräns över hur mycket estetiken skall få skada en båt innan man måste säga stopp. Jag tycker att man passerade den gränsen med råge då någon beslutade att borra massa hål i en tidigare tät och fint rostskyddad däcksplåt. Jag blir inte förvånad om vi kommer behöva täta fler gamla skruvhål i däck framöver, men det återstår att se.

Filip

Järngenuan på plats!

EDIT: Här kommer en retroperspektiv historia om hur framförallt Filip har omsorgsfullt har vårdat  vår Volvo Penta MD22A. Som nu förhoppningsvis är redo för tjänstgöring.

Efter att vi fått ner Eira till Göteborg var det dags att ta tag i maskin som under hemseglingen från strömstad hade visat sig läcka stora mängder olja från vad vi misstänkte var oljetråget. I början av november lyfte vi motorn upp ur båten med en kättingtalja för att sedan med fyra starka gossar bära den 240 kg tunga pjäsen till bilen. Med en kraftansträngning som krympte våra ryggrader några cm lyckades vi få in den i bagaget på vår SAAB 9000 som genast sjönk en halvmeter och blev låg likt en sportbil där bak. Väl hemma i garaget i Frillesås fick jag upp motorn i ett behändigt motorställ och där gick det fort att fastställa orsaken till oljeläckan. Oljetråget hade ärjat ordentligt i botten med resultatet av ett antal hål i olika storlekar.

Den 22/12-2012 var allt klart: Nytt oljetråg, ny kammrem, lite färg och fett på sina ställen samt lite allmän genomgång. Plåten under maskin var knackad och målad med härliga lager av jotamastic till Loves stora glädje. Klockan sex på kvällen var Oskar, Love, Anton och jag hemma i Frillesås och förvandlade återigen vår SAAB till en sportbil och åkte tillbaka till Göteborg med motorn i bagaget. På kvällen den 23/12 med snö som yrde i vinden var motorn på plats igen och vi kunde åka hem för att avnjuta en välförtjänt julafton kommande dag.
2012-12-22 20.21.512012-12-18 18.45.01